-

Jag har en allmän frågan till i-världens befolkning, varför klagar alla så mycket?
Jag har full förståelse för att man kan beklaga sig om man har haft ett förjävligt liv, men frågan återstår dock varför man har så mycket att klaga på när man egentligen har det bra?

 Igår tittade jag och en vän till mig på Öppna kanalen (i brist på liv?) och där visade de en lista på 10 tips till en bättre mental hälsa. Jag tycker det både var bra och även lite hemskt (ambivalent tjej?). För det första; bra initiativ att peppa folk som mår dåligt och behöver bättre självkänsla. För det andra; hur hemskt är det inte att vi faktiskt behöver tips från tv om hur man ska må bättre psykiskt?

 Problemet är väl dock att alla egentligen vet med sig hur man går tillväga för att man ska må bättre men att man inte kan förverkliga det i praktiken. Alla vet väl vad de blir glada av och vad som gör dem lyckliga?
Så hur svårt är det egentligen att leva upp till det?

 Jag anser mig själv vara en lycklig människa. Jag har en bra familj, ett jobb, en bostad, underbara vänner och tro det eller ej, men jag tycker att jag ser bra ut! Jag har bra självkänsla och ett schysst självförtroende. Vad mer kan man begära?
 Alla kanske dock inte anser sig ha varken särskilt bra självkänsla eller självförtroende. Till er säger jag, ändra på detta! Vill man så kan man. För jag tror inte att ni egentligen vill gå runt och tycka illa om er själva, och egentligen tror jag att ni inte tycker så illa om er själva som ni får omvärlden att tro.

 Alla människor har något bra inom sig, och alla människor är vackra på sitt sätt. Det gäller bara att se på sig själv på ett positivt sätt. Tänka på sina starka och bra sidor och visa dem extra mycket så kommer både man själv och andra att uppskatta det.

 Någon sa en gång till mig "Alla fel man ser i andra människor är fel man har inom sig själv."
Att klanka ned på och ogilla andra gör bara att man tycker sämre om sig själv innerst inne. För är man nöjd med sig själv så finns det ingen orsak att klaga på alla andra. Då är man så pass säker i sig själv att man inte bryr sig om vad andra tycker, tänker eller gör.

 Så nästa gång du påpekar något om en vän, ett butiksbiträde eller en människa du ser på stan, tänk först på dig själv och vad det är som ligger bakom ditt behov av att anmärka på andras "fel". Kanske är det något i dig själv du behöver ta tag i, och då hur du ska gå till väga för att ändra på din inställning. Alla människor är vackra på sitt sätt, både på insidan och utsidan, det gäller bara att se det från rätt vinkel.