Carpe Diem

Känslor. Hur fan ska man kunna veta vilka känslor som är vilka? Och hur ska man kunna känna igen en känsla när man aldrig upplevt den?

Tänk er en man som är blind och hela livet fått höra att himlen är blå, det är något han i fråga alltid hört talas om men aldrig upplevt. Så av ett mirakel så får han synen tillbaka och plötsligt är himlen där framför honom. Då vet han att den är blå eftersom alla alltid har sagt det, men att acceptera och förstå att den faktiskt är blå är nog svårt. Trots att den finns där framför honom.

Det är så jag tycker det känns med känslor. Man hör talas av dem och vet vad de är, men hur vet man när man faktiskt har dessa känslor inom sig? Hur vet jag att de känslorna jag känner inom mig är de känslorna som alla pratar om?

Jag har länge trott att det är något fel på mig, att jag faktiskt inte kan känna samma sak som alla andra. Men det kanske är så simpelt att jag bara inte känner igen dem eftersom de är okända för mig. Som att famla i mörkret efter lampknappen, allt är svart tills man hittar rätt. Och när man väl gör det, då ser man allt så självklart och man kan inte förstå att man inte såg det innan.

Jag tror faktiskt jag har alla de känslorna inom mig, jag måste bara få ordning på dem och få dem på rätt plats. För då kommer jag se allting lika klart som den blinde, då kommer jag förstå att himlen faktiskt är blå, och det är inte bara något alla säger.

Kommentarer
Postat av: elah

Så jävla bra skriver Lovisa. Exakt samma tankar har rullat i mitt huvud. Fast kanske lite omvänt, att jag snarare aldrig kan lita på mina känslor, eftersom jag relaterar hela tiden till en känsla jag tidigare känt... och hur kan man veta om det bara är en tillfällig känsla? eller hur länge den kommer finnas där? Om den försvann lika fort, vad var det då?

Känslor är sjukt konstigt.

2010-05-15 @ 12:52:11
URL: http://mikaelaelah.blogg.se/
Postat av: Anonym

man kan aldrig veta, bara chansa.

Bära eller brista.

Man får aldrig veta om det är rätt eller fel om man inte släpper taget och låter det hända. Kanske the greatest, sweetest misstake ever.

Det smakar gott och jag älskar allt med dig <3

2010-05-16 @ 23:43:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0