När mitt sinne rinner över

Jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Står och stampar på samma ställe hela tiden, varken fram eller bak. Jag vet inte vad jag ska göra.
Du förstår precis. Är vi för svaga eller har vi trillat ned för långt? Vem vet. Men vi klarar oss. Det gör vi va? Vi klarar oss..<3


Jag ljuger för dig varje dag
Jag är för feg för att säga som det är
För att visa mig så svag
...

What are you thinking of?

Idag har varit en chill dag. Vaknade runt klockan 10 och chillade lite, sen var jag tvungen att sysselsätta mig med någonting så jag tvättade fönstrena, det behövdes.
   Runt klockan 15 åkte jag och Louise in till stan för att hämta ett par biljetter till henne och sen åkte vi till ÖB och shoppade. Dock är vi inte så smarta, för orsaken till att vi åkte dit var för att köpa en mopp. Kom vi därifrån med en mopp? Nej. De släckte ned hela varuhuset och tvingade oss att ställa oss i kö för de skulle stänga, och då kom vi på att vi glömt hämta en och då vågade vi inte. Så en annan gång! Dock kom vi därifrån med välbehövliga grenuttag bl.a. och diverse andra småsaker.
   Nu ska jag egentligen inte sitta här, ska krypa i säng för imorn är det första dagen jag jobbar själv på mitt nya jobb. Så måste vara på topp så jag kommer ihåg det mesta, men jag peppar, det ska bli skoj!
Sen på tisdag ska jag på möte direkt efter jobbet, har anmält mig till Mentor Sverige så ska träffa han som håller i det och förmodligen få ett litet kid som jag kan bli mentor åt så ska vi ses någon gång i månaden och hitta på saker, sjukt kul.

Jag gillar mitt liv för tillfället, allt flyter på bra på nästan alla plan. Det är så det ska vara, men inte utan lite slit. Jag har kämpat i ett år med jobbet och lägenhet och allting och nu börjar det ordna upp sig, det känns rätt stabilt. Härligt.



I'm lying alone with my head on the phone
Thinking of you till it hurts
I know you hurt too but what else can we do
Tormented and torn apart

Bloggeliblogg koll!

Jag har skaffat någon sån här grej så man kan hålla koll på bloggar. Bara så ni vet! =D

Följ min blogg med bloggkoll

Så jag har kvar hoppet om att vi hittar varann

Alltså låten Vänta för alltid med Sofijah träffar mig som en pil i hjärtat just nu. Helt sinnessjukt hur en låt kan passa så sjukligt bra in på ens liv och situation.
Tack för musiken, vad skulle jag ha gjort annars?


Jag kanske trodde för mkt jag kanske tog och överdrev
Men det kändes så rätt hur kan det då vara fel
Jag förstår ingenting nu men försöker för din skull
Du ville inte såra nån men du har gjort det nu
Var det något fel på det sättet som jag var
Vill kunna kalla dig min iallafall för en dag
Jag fick inte ens en chans att visa känslorna jag har
Men du ska veta en sak jag skulle alltid stannat kvar
Aldrig göra dig besviken aldrig tänka på att såra dig
Du är så underbar och betyder mycket för mig
Men nu är det som det är och det är inte som jag vill
Men bara du e lycklig ska jag inte säga till
För mina känslor för dig nu de är inte lika riktiga
För bara du mår bra är jag glad det viktiga
Jag hoppades på oss men det blev inte så
Men en enda sak måste jag få dig att förstå
Att allt som jag sa till dig det var så äkta
Och ingenting på jorden få det att ändras
Kanske är jag dum som tror jag duger för dig
Men ärlighet varar längst du är det finaste som hänt mig

I can't take my eyes off of you, I can't take my mind off of you..

Dagarna bara rullar förbi men själv stannar jag kvar på samma ställe hela tiden. Jag tänker på samma sak hela tiden, funderar, vänder och vrider på det, men kommer inte fram till något. Samma ångest ligger tätt omkring mig konstant, och jag fattar inte ens riktigt varför. Varför känns det så? Varför känns det konstigt? Varför känns det annorlunda överhuvudtaget? Jag tänker på dig konstant, och jag skojar inte, hela tiden snurrar det runt i huvudet.
  Såhär kändes det inte innan, i alla fall inte så markant. Då var det lugnt, jag medger att jag kanske försökte skjuta undan det lite, inte erkänna för mig själv hur det faktiskt låg till. Men jag tror inte det går längre, det är så tydligt nu så jag inte kan förneka det för mig själv längre. Men jag vet inte om jag vill erkänna det riktigt, jag är rädd att jag ska skrämma bort dig, rädd att förlora dig, och jag vet inte om jag skulle palla det.
  "You need proof before you dare to open your heart." jag vet, och jag vill ge dig alla bevis, jag vill lägga korten på bordet, jag vill våga, jag vill utelämna mig själv. Men jag är alldeles för rädd för vad jag kommer få i gengäld, jag är alldeles för rädd för att stå där, helt utelämnad, och bara vänta på att ta emot slaget.
  Varför är jag så rädd? Är det så farligt? Är jag så mesig så jag inte ens kan säga vad jag känner utan att vara livrädd för vad jag ska få höra sen? Tydligen.
  Dock har jag ju insett att jag hatar när det känns såhär konstigt, jag kan helt ärligt säga att det är jobbigt i hjärtat när det är en sån överhängande konstig känsla runt oss. Men jag vet inte när jag ska få tid att reda ut varför det blivit så nu, men ju längre tid det går, desto osäkrare blir jag. Dock vet jag nog nu vad jag känner och vad jag vill. Frågan är vad du känner och vad du vill? Och blir du livrädd om jag säger vad jag vill? Det är det jag är rädd för så därför tvekar jag, därför förvandlas all min säkerhet till osäkerhet och jag oroar mig för vad som ska hända.

Det jag är säker på och det jag absolut inte tvekar på är att jag inte vill förlora dig, jag vill verkligen inte förlora dig..



Would you freak out if I said I like you?

But I see you stare just a little to long

Jag började skriva värsta texten om vad jag gjort idag och så men insåg att det var stört tråkigt och jag bara skrev på automatik och utan någon som helst mening i orden, alltså helt meningslöst skrivande. Har egentligen inget vettigt att skriva, känner mig mest som en zombie lite just nu, både fysiskt och psykiskt, jag bara funkar per automatik.
Nu har jag även suttit här och stirrat på denna texten i minst 5 minuter utan att alls komma någonvart, jag måste sova.
Mors på er.



Two o'clock and I wish that I was sleepin
Your in my head like a song on the radio
All I know is I gotta get next to you

The Bells of Freedom

I fredags var det inflyttningsfest och meningen var egentligen att det skulle vara relativt städat men som vanligt blev det såklart värsta röj, men fett värt! Alla blev på något magiskt sätt sinnesjukt packade trots att vi inte tyckte vi köpt så mycket dricka, men det var ju bra! Lyckat var ordet iaf.
Helgen har varit chill, lördagen kändes som söndag så därför känns det som att jag har fått en extra dag, skönt! I veckan är det jobb som gäller, endast en ledig dag av sju, men det behövs då jag inte jobbat alls mycket i oktober.
Ikväll blev det dessutom myskväll med Louise och Anna, vin och vattenpipa vare som gällde och planering av trevlig middag imorgon kväll, ska bli trevligt!

Nu måste jag nog dra mig mot sängen snart, jobb imorn och jag är stört trött. Somnade på soffan igår när vi kollat på Musikmaskinen jag och Anna, sen vaknade jag runt klockan ett, gick upp och borstade tänderna sen la jag mig igen och sov till typ elva. Så jag sov typ 13 timmar, lite mer, fett värt!
Och nu behöver jag mer sömn, så gonatt på er!

RSS 2.0